You did the wrong thing to the right girl
Jag kan nog fortfarande inte förstå det och kommer nog inte göra det heller. Och vi får lämna det så.
Jag såg dig som en bra person, någon som jag snarare skulle såra före jag själv blev sårad.
Jag hoppas du är nöjd. Att det var värt det. Värt att förlora mig. All tid, alla känslor och alla minnen som vi hann bygga upp. Det är bara att blockera nu.
Men det kommer vara lättare att hata bort dig. Lättare att gå vidare när du är boven i dramat.
Hoppas du tänker på hur bra det kändes att sova brevid mig varje gång det ligger någon annan i din säng, hoppas att varje gång du hör någon säga mitt namn så vänder du dig om, hoppas att du tror dig se min skugga i varje hörn, hoppas att du tänker på mig när någon kommenterar ditt skäggstubb som du vet att jag älskade, hoppas att du återspelar alla våra minnen, mina händer i dina, våra kuddkrig, söndagspizzor och filmmys, om och om igen, hoppas du kommer ihåg vem som gav dig allt och lite till när ingen annan gjorde det, vem som alltid välkomnade dig vid portdörren med ett leende på läpparna och vem som älskade dig frivilligt.
Hoppas att det gör ont i dig när du ser mig på stan och jag ler mot andra. Och jag hoppas att varje gång jag rör fingrarna ner för någon annans rygg så känner du det. Hoppas att det känns hårt när du inser att alla andra tjejer du träffar inte går att jämnföra med mig och att det svider när du får reda på att flera av dina vänner har försökt få mig att vara med dom istället för dig.
A million feelings. A thousand thoughts. A hundred memories. All for one person.
En eller två drinkar för många ikväll och jag kommer sakna dig som om du varit min. En blick som sneglar åt telefonen ibland och jag tappar andan varje gång, som om något skulle förändrats sen sist jag tittade.
Det känns som att hålla huvudet under vattnet medans dom säger åt mig att jag ska andas in och ut, bara koppla av. Och jag vill inte gråta för att du inte är här men du fick mig att känna som att jag inte vore ensam.
Och jag kommer klara mig fint, men kanske inte just ikväll.
If I'm waiting for a better tomorrow, I'm not really living.
Skitdag. Vaknade upp klarvaken efter nattens oändliga mardrömmar. Tankarna sitter fortfarande i min hjärna och vägrar släppa taget. Har fått världens allergiattack på jobbet. Har en klump i min mage som säger att det jobbiga har bara börjat. Och min intuition har alltid rätt. Jag känner att ögonen vattnas och inte bara av allergin, utan tårarna vill bara forsa fram. Som ett sätt att säga att the worst is yet to come. Vet inte varför jag känner så men känslan ligger där inombords mig. Jag har börjat hata helgerna. Jag hamnar ur balans.
Jag vill bara hem. Krypa under täcket eller dansa gråtandes omkring i vardagsrummet i nått av mina två par nya skyhöga klackar som jag fick hem igår. För det känns helt klart inte som fredag. Så mycket vet jag.
Cinderella is proff that a new pair of shoes can change your life
Äntligen hemma från jobbet! Har gymmat och...
Äntligen hemma från jobbet! Har gymmat och nyss gjort en smarrig sallad till middag. Skulle träffat kära Frida men det blev så sent.. Så jag ska försöka gå och sola istället. OM jag ens orkar.
It's hard to look for something else when what you want is right in front of you.
hon är en ovanlig art
The pain is the only reminder that it was real.
Men det var iaf det enda skrattet jag haft denna morgon... för saker och ting känns inte alltid lika kul.
Vissa dagar håller man ut och försöker vara glad... men ibland är det svårt att inte totalt bryta ihop. Jag slösar så många dagar med att bara "låtsas" vara okej, fast jag egentligen inte är det. Jag HATAR av hela mitt hjärta att behöva fejka ett leende. Det är så otroligt svårt för mig ibland. Folk tror att jag är otrevlig eller sur, men allt det handlar om är att jag är ledsen inombords.
Jag har en sten över mitt bröst och ibland känns den lättare men ibland också mkt tyngre. Som idag.
Jag försöker att inte tänka och överanalysera saker men jag kan inte stoppa det.
Och när jag grubblar så gör det bara ont.
Jag försöker verkligen... men jag kan inte låtsas som att jag är över det mitt hjärta värker för. Jag vet inte heller varför det ska vara så jobbigt. En del kanske beror på att jag har så enormt svårt för förändringar.
Jag har svårt att acceptera att livet förändras och folk bara går vidare, saker och ting som var riktigt bra kan snabbt vändas och bli något sorgligt... vänner blir fiender, någon du en gång haft starka känslor för blir en total främling, folk du älskar försvinner ur ens liv.
Jag kanske verkar som en sån som som kan gå vidare, men jag är inte som alla andra. Jag släpper inte taget lika lätt om nån jag tycker om eller något jag tycker är värt att kämpa för.
It just hurts, that's all.
Ny väska
"I'm looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't-live-without-eachother love."
Doing something weird and thinking "this is why don't have a boyfriend".
Ombre hair
2012. Let's not f*ck this one up!
Tonight's the night.
New years eve.. please be good to me.
Var så taggad inför nyär men nu känns det bara som att allt går åt helvete. Jag har varit ett emotional wreck den här veckan. Har skrikit, gråtit och skrattat som ett psyko.
Det är dagen innan nyår och min klänning verkar inte ha kommit ännu, har ett dilemma om jag ska ha strumpbyxor eller inte, har jag strumpbyxor så kan jag inte ha mina döläckra skor med ÖPPEN TÅ för det är så jävla fult med strumpbyxor som tittar fram i skorna, och barbent på nyår känns inte så jäkla hypat. Sen är det massa annat också som jag inte vill nämna... MEN tip of the iceberg så fick jag min mens IDAG också. Tack, verkligen tack! En svullen mage i en tajt nyårsklänning kommer se riktigt sexigt ut! Inte the end of the world för nån annan men just nu känns allt skit för mig.
så, nu fick jag det sagt. Skönt!
Det är fortfarande fredag och det är en positiv sak iaf haha. Jag ska träffa min kära vän Jossy i Kista C idag efter jobbet.
Btw så har jag nördat till mig ordentligt denna vecka. Spelat sönder mitt tv-spel och även skaffat Twitter. 
Så sant som det är sagt.
You have to learn that sometimes it isn't love. It's just a feeling. A sudden feeling. And sometimes feelings are overrated.
